Svår matematik?

Alla vet ju vad som gäller. Det borde ju inte vara så svårt. Rör på dig och tänk på vad du stoppar i munnen. Ät regelbundet och varierat. Lagom av allt. Hur kommer det sig då att man ena dagen äter för mycket och andra dagen alldeles för lite och tredje dagen på tok för obalanserat. Det är ju inte så konstigt om kroppen sparar på minsta lilla kalori som den får i sig för vem vet – i morgon kanske det mest blir kaffe…

Just nu så tänker jag till vid varje mål och vid varje tillfälle det kniper i magen. Jag kan mina tider och nu när jag jobbar igen så måste jag planera extra noga för dipparna kommer som ett brev på posten, samma tid varje dag. Så jag strävar efter att mina dagar ska se ut så här:

Frukost:
Kaffe i bilen, grov macka på jobbet (hemifrån) med skinka och mycket grönsaker.

Mellanmål:
Frukt eller lite keso

Lunch:
Mycket grönsaker kalla och kokta, med magert kött/kyckling/fisk. Ev lite potatis

Mellanmål:
Liten grov knäckemacka eller lite keso

Middag:
Välbalanserad tallrik med mycket protein och varma och kalla grönsaker

Kvällsmål:
Te och en grov macka eller knäckemacka med grönsaker och protein.

Däremellan – kaffe med lättmjölk en last som jag borde dra ner på…..

Däremellan 2 – vatten som jag är ganska bra på men kan bli bättre.

Motionen då? Ridningen har börjat igen på lördagarna och nu på fredag börjar Yogan på jobbet. På onsdagar är jag med dottern på ridskola så då blir det några varv i ridhuset. Jag borde få in minst en dag till med träning i veckan….. Men den är kort! Mycket kort! Måndagar vore en bra dag……

Nu kallar lillfisen…… Men kontentan av det hela – matamatiken är inte så svår egentligen det är bara att sluta att vara bekväm och sätta igång att anstränga sig lite extra.

Ok, då kör vi igen!

Nemas problemas!

Värkmästaren i magen

Minnen från barndomen! :-)

Brevet från rehab

Hälsningar från ett just nu ganska grått västkusten kommer här. Att hålla igång två bloggar och en ”familjehemsida” har inte varit något som prioriterats den senaste veckan. Eller rättare sagt jag har inte orkat. Efter en veckas sjukhusvistelse i Lund blev det ytterligare en vecka i sjukhussäng, denna gång i Varberg. Jag fick en blödning i magen och en elak infektion som behandlas med stora mängder antibiotika. Så nu vilar jag och läker hemma i föräldrahemmet. Likt värsta kändisen är jag på rehab.

Tack och lov för mor och far som tagit hand om barnen i snart tre veckor istället för en, här i Åsa. De lär vara helt utslitna efter de här veckorna – och det känns ganska jobbigt tycker jag. Jag kan göra mer och mer men får inte lyfta (inte lätt att låta bli när man har en ettåring) och jag blir otroligt trött och får ont om jag anstränger mig för mycket.

Tack och lov även för svärmor och svägerska som turades om att ta hand om barn och hem hemma i skåne under första vändan av mamma-frånvaro. Maken och tillika barnens far är ju självklart med och kämpar, men med huset som stod utan tak när gallstenseländet (som min kära kusin så bra uttryckte det) började.

Men även om det inte är över än så börjar jag se ett slut på det hela. Ska till Varberg idag igen för uppföljning och ”frågestund” från mig: – Kan man jobba, rida, leva som vanligt med ett hål i magen???

Förhoppningsvis kan vi åka hem till helgen. Det ska bli spännande att titta på allt nytt som gjorts. Vårt hus är nog snyggast på gatan nu. :-)

För snart 30 år sedan stod jag här och metade med samma metspö som dottern metar med här. Inget napp då heller…

Kaffe med dropp

….fast utan kaffe.

Jag har blivit opererad akut för gallsten och med efterföljande komplikationer så resluterade det i nästan två veckor på sjukhus. Skriver snart igen.

Ändrade planer

Näpp, det gick inte att köra helfart just nu. För rörigt och utan några rutiner här hemma tror jag i och med all renovering. Dessutom har jag fått två gallstensanfall den senaste veckan så jag måste tänka på vad jag stoppar i mig. Jag tror i och för sig inte att anfallen berodde på helfarten – stenarna var stora och har troligen suttit där i flera år – men jag vill inte framkalla anfal i onödan. Tvärt om så passar det ju bra nu att köra halvfart så snäll mat mot magen ju oftast även är snäll mat mot kroppen. :-) Fast ägg ska jag tydligen passa mig för och det var ju en bra smalingrediens….

Två kilo har jag gått ner sedan vi kom hem från resan och det måste ju betyda att jag gör nåt rätt iallafall. :-)

På det igen!

Jag har på det stora hela varit mycket nöjd med mig själv och min viktnedgång. Jag har fått många positiva kommentarer och att kunna ha samma kläder som för 8 år sedan (det var ett par byxor som blivit kvar i garderoben) är jättehärligt. Att gå omkring i bikini känns inte så fruktansvärt längre och jag har kunnat njuta av semester och soliga dagar.

Men jag har ju inte nåt mitt mål som var ett BMI på 22 och det är drygt en månad kvar till deadline. Träningen har stannat av till noll, vilket jag inte alls är nöjd med då jag kommit in i bra rutiner tyckte jag. Nu blir det till att hitta nya rutiner och tillfällen då träningen kan pressas in i schemat.

I går var jag och köpte nya laddningar med chokladshakes… ja bara choklad och då såg jag att de hade sommartider på XV-centret. Synd. Nu har jag bara två kvällar i veckan då jag kan gå dit. Dagar funkar inte – om jag inte hittar en barnvakt.

Jag tänker gå ner iallafall 10 kg till – plus två kg då det var det jag gick upp när jag började äta vanlig mat förra gången. Det KAN innebära att jag drar över deadline som var den 3/8. Då börjar jag jobba.

Jag hoppas verkligen att det går lika lätt att gå på helfart den här gången… Jag mådde ju så bra. Ingen uppblåst mage, mycket energi, ingen magkatarr eller huvudvärk.

Så idag blir det simning medans dottern går på simskola och om det passar de andra i familjen, en promenad i eftermiddag/kväll.

Jag mätte magen idag – 85 cm….. + 5 allstå sedan jag gick på halvfart sist. Aj aj aj…

Efterlyses: tid, ork och motivation

Fyra-fem veckor har gått sedan jag slutade med halvfarten och därmed det mesta av min fixering vid vikt, mat och motion. Andra vardagliga ting tar nu upp det mesta av min vardag och det är både bra och dåligt. Fixering är aldrig sunt i längden tror jag men en tillfällig sådan som resulterar i något bra såsom träning och viktnedgång kan ju aldrig göra någon skada. Möjligtvis kan ens omgivning tycka att man är lite tjatig.

Nu känner jag att jag behöver lite fixering för att komma igång igen. Jag vill åter känna träningsabstinensen efter en dags träningsuppehåll och jag vill åter kilona på vågen minska. De har tack och lov inte ökat under den här tiden men jag känner att enerign och viljan håller på att rinna ur mig. Jag måste hitta bra rutiner igen som passar de nya förutsättningarna – renovering, sommarlov och grillkvällar.

En bra sporre och motivationshöjare är positiva kommentarer från omgivningen. ”Och var är resten av dig” och ”Det skulle man ju inte kunna tro att du är en tvåbarnsmamma” och ”Men hjälp vad har hänt?” och allmänt glada tillrop. Strax därefter kommer oftast frågan: ”Men, hur har du GJORT?” och när man förklarat lite kort: ”Men herregud, hur klarade du det? Det hade jag aldrig gjort”.

Så, efter midsommar kör jag på med mitt PULVER, som så många kallar det – jag föredrar att säga shakes och soppor, igen.

Semesterresultat – 1 kg plus

Efter en vecka på Cypern med mycket värme, sol, bad och god mat visar vågen på 1 kg plus. Helt ok tycker jag och inte så konstigt egentligen när jag tänkre efter. Jag åt det jag ville och det som jag ville ha var faktiskt inte dåliga saker för kroppen. Nån öl, några glas vin, två glassar, lite chips och några frappochinos (de var farligt goda). Jag åt mycket kyckling, sallad och fisk och lät bli den mesta av potatisen. Det som var sämst i matväg var allt bröd. Det gick inte att undvika till frukosten och den grova variant av baguette som fanns att välja var inte särskilt grov i svenska ögon mätt. Brödet kändes också i magen som kändes rejält uppblåst de första dagarna.

Men nu är semestern slut och efter midsommar tänkte jag köra på igen men några veckors helfart. Jag måste säga att jag mådde nästan bättre under helfarten än nu när jag äter. Både i kroppen och knoppen. Mysko. Så nu ska resterande nio kilo bort innan jag börjar arbeta igen. Det är 7 veckor kvar tills dess.

Jag valde det här sättet med soppor och shakes bland annat för att jag har dålig karaktär – här kan du läsa om en jätteduktig tjej som har valt det rätta sättet enligt mig att gå ner i vikt på.

Vardagslyx

I går gjorde jag något som jag inte varken har haft lust med eller tagit mig tid till på länge – jag var och köpte kläder. Jag har ju återupptäckt en hel del kläder här hemma i garderoben men jag hade ett desperat behov av ett par nya jeans. Mina gamla jeans var så slitna på insidan av låren (och väldigt tajta) att jag, innan jag började med XV, förpassade dem till arbets- och målarhögen i byrån och köpte ett par nya, hela jeans. Det dröjde inte många veckor innan de nya jeansen var på tok för stora och jag fick plocka fram de något mindre jeansen igen – nu hade de dock lite vit målarfärg på sig….. Så de jeansen har jag gått i. De är fortfarande lika slitna – inte så snyggt och nu har även de blivit för stora. Alltså: dags för nya jeans!

Jag tänkte gå till Lindex och kolla – om än något motvilligt då jag inte blir klok på deras modeller. När jag har varit där tidigare har jag haft två val: antingen lagom i benen men då på tok för stora i midjan eller lagom i midja och ben men då sitter linningen i armhålan. Och nån att fråga tycker jag aldrig att jag ser där. Jag gick in på Joy och hittade väldigt mycket snyggt – blusar och tröjor. När expediten kom fram och frågade om jag ville ha hjälp passade jag på att fråga om jeans. Deras jeans är ett par hundra kronor dyrare än Lindex, men jag kan ju testa iallafall för att ta reda på vilken storlek jag egentligen har tänkte jag.

Det slutade med att jag var där inne i över en timme och jag fick så himla bra hjälp av expediten. Av ren vana plockade jag åt mig de största storlekarna men blev tillsagd av ”min” expedit att tröjan eller blusen var på tok för stor och att jag istället skulle ta en eller ibland två storlekar mindre. Fantastiskt bra för självförtroendet. En sund stund skulle man kunna säga.

Jag hittade ett par jeans och en hel del till och det bästa i kråksången var att jag fick två plagg gratis då de hade ”tag 3 betala för 2-kampanj”. När jag kom hem blev det modevisning.

Ps. När man går ner i vikt så försvinner ju även sådant som man inte riktigt vill ska försvinna – brösten är ofta ett (två) sådant område. Jag trodde att jaha nu är det väl A som gäller (har varit en B innan), så döm om min förvåning när jag fick veta av expediten med måttbandet att jag var en C! Det var måttet runt om som minskat två storlekar istället. Jag tror visserligen att mått och kupa följer varandra… men ändå.